Engla-Louise

Engla Louise Lernäs är 29 år. Hon väger 24 kg och ligger med dropp på akutmedicinavdelningen i Uppsala. Ändå är det osäkert om hon får stanna. Det finns planer att flytta henne till psykiatrin, där hon inte får någon kroppslig vård. Det började när hon bara var elva år. Engla Louise skar tunna, tunna skivor av brödet och blev bara smalare och smalare. Redan då uppsökte hon psykiatrin i Uppsala. Men hon var för ung för att få någon riktigt behandling mot anorexi. Nu ligger Engla Louise i ett vitt rum på Akademiska sjukhuset I Uppsala. Hon har en kanyl i armen och en påse med dropp pumpar långsamt in näring i hennes kropp för att hon ska överleva. Några dagar senare gick hon ner ytterligare två kilo och när läkarna försökte ge henne näring sa kroppen nej. Hon var för svag helt enkelt.
– Jag blev medvetslös flera gånger, men läkarna lyckades återuppliva mig, säger hon.
Där och då fick hon viljan att slåss mot sjukdomen.
Nu bor Engla Louise på Capio anorexicenter i Upplands Väsby. Hon är fortfarande sängliggande, men hon ska snart börja med övningar hos sjukgymnasten. Hon vägs med jämna mellanrum, hon träffar en terapeut en gång i veckan och äter sex portioner om dagen. Små portioner mat vid exakta tidpunkter. Personalen är extremt noga med mattiderna.